.

I Torsdags satte jag mig ner och skulle resonera över mitt liv och se hur allt var. De slutade med att jag fick en fruktansvärd huvedvärk och många obesvarade frågor..
En av de mängder frågor jag ställde mig själv massa ggr innehöll just ordet Varför. När jag sa de ordet hade jag ingen aning om vad jag skulle svara mig själv. En sak vet jag och de var att de gjorde ont att inte få något svar. Att inte få veta just varför allt blivit som de blivit.
några frågor var:
vaför måste jag alltid falla så hårt?
varför kan jag inte bara sluta bry mig?
varför gör jag dehär?
varför föll jag för han?
varför försöker jag ens?

de enda jag fick fram var.

jag hatar att jag faller snabbt och hårt för killar!
jag hatar att jag inte kan kalla att jag inte bryr mig!
jag hatar att veta att du inte tänker på mig på de sätt jag tänker på dig..
jag hatar att de bara är dig jag tänker på!
jag hatar att jag överhuvetaget sitta här och mår som jag gör!


de enda jag vill är att glömma allt dehär och börja om från ruta ett. När allt var bra och jag inte kände dig. Jag vill bara börja om från början..


/ julia