.

Hej där!
Va länge sen jag var här och skrev. Inte känt jag haft varken tid eller ork till de. Men nu börjar jag känna mig redo igen! :)

Igår var jag påväg till träningen. De blåste utav bara h*lvete och snöade, självklart blåste de motvind också.. Inte för att jag har speciellt långt till hallen men just då så kändes de som en evighet!
Påvägen slogs jag av en tanke, mitt när allt kändes som mest förjävligt så kom tanken " jag tror att allt som händer har en mening". Även fast jag har så mycket motgångar i livet och många gånger tycker allt känns förjävligt och bara vill lägga mig på marken å ge upp. Så på nått konstigt vis känns de som att de finns en mening med alla motgångar. Jag har insett att förra året har jag växt jätte mycket som person psykiskt. Jag säger inte jag har alla bitar på plats, men jag är på god väg. Jag har blivit starkare! Så mitt i alla motgångar med mitt knä och allt annat som hänt. Så känns de fortfarande som att jag blivit så mycket starkare av att kämpa i uppförsbacke..
Jag tror att de som behöver lära sig mer om livet, hur man "överlever de" får motgångar. Stora som små. De viktigaste när man får en motgång är ändå att komma ihåg att de kommer bli bättre på ett eller annat sätt, förr eller senare! Men de kommer ta tid och kraft , man är tvungen att bita i de sura äpplet!

Jag är jätte stolt över mig själv. Jag är mest stolt över att jag börjat få kontroll på mitt psyke. Jag börjar bli starkare! Men de viktigaste är att fortsätta kämpa och inte sluta och känna sig nöjd!

/ Julia